Dirty Records

Ursprungligen sålde Micke skivor i Uddevalla från 1981 men intresset att gå runt på andra skivbörsar drog honom till Göteborg, så han skaffade sig snart en lokal i Göteborg. Första butiken i Göteborg låg på Kungshöjd, den öppnade 1982.

1986 flyttade butiken till Chalmersgatan och vid det här laget slog hans sig samman med kompanjonen Janne. Under en period i slutet av 80-talet renoverades fastigheten och Dirty Records fick tillbringa nästan 2 år i en barack, "det var skivor högt och lågt men hyran var fri”, minns Janne. I slutet av 80-talet, när CD -skivan gjorde entre var det som bäst drag i secondhand rörelsen med skivor. Det gick att köpa relativt billigt och sälja med god förtjänst.

När Dirty Records flyttade tillbaka in i fastigheten växte mängden CD-skivor. Lokalen räckte nästan inte till, och golven blev fulla av plåtbackar med CD-skivor.

Runt 2005 skildes Janne och Micke åt och återfanns i varsin butik, 1 butik blev 2. Dirty Records öppnade en butik på 2:a långgatan. Lokalen bestod av skivorförsäljning och café med kaffeförsäljning. Janne drev butiken på Chalmersgatan vidare, dock blev hyran för mastig med återkommande höjningar. 2013 stängde butiken på Chalmersgatan och Janne supportade Micke på Andra Långgatan.

Klassiska skivbutiker Waidele, Grammoforum, Domus Aveny, Runes Skivbar (Folk o Rock ), Skivlagret, Skivfyndet etc. fanns tidigt i musiklivet i Göteborg. Några lever vidare och påverkar fortfarande musikutbudet i Göteborg än idag. Musik var kommersiellt på 60-talet, listplaceringar på engelska- och amerikanska listor styrde vilken musik som blev populär. Utländska radiostationer gav influenser vad som hände i andra länder och vad vi kunde hoppas på att få hit, till Göteborg.

Alla artister släppte inte album, men på 70-talet förändrades utbudet. Nya släpp av internationella artister kom dock inte direkt till de etablerade butikerna, det dröjde veckor och ibland månader. Ibland dök artisterna inte upp alls på den svenska marknaden. Butikerna valde vad de ville ta in till sin kundkrets, och det var i första hand skivbolagen som sovrade vad vi hade att välja på i butikerna. Det var inte lätt alla gånger och knalla in på en skivbörs och säga ”den här artisten hörde jag på BBC eller Luxemburg, kan du ta hem den skivan?”. Det var inte alltid detta fungerade.

Idag är utbudet annorlunda pga av att ett antal människor på 70-talet ville påverka pris och utbud. Eftersom Pop genren redan under andra halvan på 60-talet sökte nya vägar och mångfaldigade sig i olika riktningar kanske det inte var lätt för redan etablerade handlare att vara vaken på allt som hände i utveckling av musikstilar. Teknikutvecklingen med elektroniska tillämpningar på redan existerande instrument gjorde att små orkestrar kunde börja experimentera och låta betydligt mer än vad det tidigare hade varit möjligt. Arrangemangen och ljudbilden kunde bli svulstigare och komplexare med helt nya sätt att göra musik på. Denna utveckling expanderade musikbranschen, den gjorde det svårt att veta vad och vilka inriktningar som var värda att ta in i sitt sortiment. I Göteborg försummade skivhandlarna att våga, visst fanns det undantag, dock var utbudet här begränsat i förhållande till europa i allmänhet, och USA i synnerhet.

SECONDHANDBÖRSAR

I början av sjuttiotalet fanns det många etablerade skivbörsar men nästan ingen som sålde och köpte begagnade skivor. Det fanns bytesaffärer, antik och lumpbodar, där fåtalet aktörer drygade ut förtjänsten med att sälja de skivor de kunde komma över billigt. Deras primära drivkraft var inte intresset för musik, så renodlade secondhandbutiker för musik existerade inte. I mitten och till slutet av 70-talet etablerades flera butiker som hade en medveten strategi i att köpa sälja och byta begagnat. Börsar för secondhandskivor fanns i storstäder ute i Europa, men inte i Göteborg. I början av sjuttiotalet var draget efter skivor stort. Bytesbörsar för seriemagasin och kort med filmstjärnor var vanligare men några försökte även med skivor. Nu vet vi att det tydligen har det funnits de som sålt skivor begagnat tidigt men inte så utpräglat utan mer som komplement när tillfället dök upp. Enligt mer osäkra beskrivningar fanns det bytesaffärer på Lotsgatan i närheten av Musikens hus, på Olivedalsgatan, Plantagegatan och Landsvägsgatan. Vanliga skivbörsar fanns det gott om. T.ex. Grammoforum, Domus, Waidele, Folk o Rock m.m. Fenomenet seconhandskivor var dock en ganska ovanlig företeelse före mitten på 70-talet fram tills Bengt Brorson gjorde entre på skivscenen.

Bengans, Allmänna vägen

En ung kille som varit över till Staterna och sett vilket varierat utbud till attraktiva priser som fanns där kände sig tvungen att påverka sin möjlighet att köpa skivor hemifrån. Eftersom det inte på långa vägar gick att hitta allt av det han ville ha och framförallt var skivorna dyrare här, kanske onödigt dyra. Bengt Brorson insåg snart att hans kompisar satt i samma båt, började själv beställa skivor främst från England. I början av 70-talet fanns det stor efterfrågan på det nya, många var det som ville beställa av Bengt Brorson och ifall man kunde beställa ett 20 tal eller mer och lägga på kostnaderna så kunde man ändå erbjuda skivor till priser som låg en bra bit under den nivå de etablerade handlarna hade i mitten på sjuttiotalet. Verksamheten med att beställa hem importskivor från England skedde först från hemmet men växte snabbt och Bengt Brorson startade butik 11 November 1974 på Kommendörsgatan. Från att varit beställningar för eget bruk och för kompisars räkning så flyttade verksamheten till Allmänna vägen till en lokal som var en f.d möbelaffär och denna fick vara både lägenhet och butikslokal. Djungeltelegrafen fungerade bra så ryktet gick att någon i majorna kunde sälja till priser i nivå med inköpspris och eftersom Bengt förändrade prisbilden genom att ta 25 kr för nya LP-skivor mot ca 33 kr hos exempelvis Waidele, . Ett sortiment byggdes upp succesivt samtidigt var affärsklimatet ganska öppet mellan lite nyare butiker att man kunde importera och beställa skivor tillsammans för att få upp volymerna. Etableringshindren gick att komma över. Det var drag runt ny musik, när stora artister gästade Göteborg var det ganska riskfritt att köpa in titlar i 100-tal. Bengans hade tidigt accepterat att kunder fick byta in sina egna vinyl, förutsättningen var att skivorna var i fint skick. Bengans höll låga priser på nya LP 25 kr och sålde på volym, butiksverksamheten växte och 1984 var det dags för en ny stor satsning. En biograflokal på Stigbergstorget fick bli skivbörs, nya möjligheter gavs att vidga verksamheten. Butiken fick ett bredare sortiment med specialavdelningar, tidningar, böcker, klassiska skivor samtidigt lämpade sig lokalen för att servera kaffe och bygga upp biljett försäljning. Biljettluckan fanns ju redan. Tillväxttakten var stor under ett antal år och nya marknader öppnades, CD-skivan var påväg till Sverige på allvar. 1987 började Bengans satsa på CD-försäljning, ungefär samtidigt satsades på att plocka över kompetent personal från fd. Svens Källare, Pet Sounds etc.

Highflow (Gårda)

Hösten 1977 startade Hans Högblom butik på Gudmundsgatan 1, i Gårda dessförinnan hade han ett bolag ihop med sin bror och en kompis lite mer slängd på redovisning. Den nisch butiken satsade på var likt Bengan på Import från England, kontakter med skivbolag i mindre skala och till viss del att sälja indie musik med lokal anknytning. Det hela började i ett skolarbete på gymnasiet med ekonomisk inriktning, att importera musik utifrån. Uppgiften gav kontakter i skivbranschen, vilka användes för att ta upp beställningar på skolan. Pundet var lågt och nivån på skivor var billigare än i Göteborg. Tiden var inne för punken, och beställningar anlände till Landvetter.

Butikslokalen medelstor 60 m2 hade varit Café innan och påminde nog lite om en dåtida Pub, folk tittade in och snackade lite, lyssnade på lite musik och for vidare. Verksamheten funkade ok men lågprisprofilen gjorde att marginalerna var små. Hans berättade om vilka medel man fick ta till i kampen att göra butiken känd, klistermärken med för bra klister som kunde hamna tokigt, större satsningar på flygblad i samband med Scandinavium konserter med efterföljande kvällsöppet vilket ibland gav tusenlappar. I början av 80-talet blev prispressen på nya plattor för stor. Verksamheten upphörde inte helt men det blev för dyrt att hålla en lokal.

Svens Källare Nedre Fogelbergsgatan 1

Waideles skivavdelning var början för Sven Linderum, efterhand blev lusten att öppna eget stor och platsen som gjorde detta möjligt var i en lokal på Nedre Fogelbergsgatan 1. Svens Källare öppnade i april 1979 lokalen är belägen en halvtrappa ned och hade karaktären av en liten mysig källarlokal, där det var lätt att slinka ned när man väl hade hittat dit. Från Waidele fanns kontaktnätet men butiken satsade också en hel del på import. Mellan de mindre butikerna fanns ingen rivalitet utan mycket snabbt utvecklade Sven samarbete med Bengt Brorson när det gällde Englandsimporten. Musikintresset och engagemanget var stort, och likasinnade kunde komma ner lyssna på musik och prata. Svens inriktning och musiksmak är med grunden i Rhytm and Blues och sena 60-tals favoriter. Kinks, Dylan med ett i övrigt brett spektra.

Svens Källare var en butik utan större lager där det gällde att veta vad kundkretsen önskade. Redan vid 70-talets slut fanns ett antal riktigt hängivna skivsamlare i Göteborg. Det var accepterat att byta in sina vinyl och det var konkurrens om priser Sven kunde ta 18 kr för en secondhand medan satisfaction tog 19 kr och Bengan försökte pressa priset. Nypriset för ett LP album 1980 var 40 kr inne i stan, Sven tog 37 kr.

Butiken fanns kvar till mitten av 80-talet, därefter sålde Sven butiken för att resa. En ny ägare, Stefan fortsatte under namnet Gazeuze, samtidigt hyrde Helmer annexet eller det s.k lagret, dock avyttrades butiken till 2 st hifitekniker som kanske saknade lite av glöden för skivföräljningen

skivförsäljningen under 1987 och Helmers Hifi tog över lokalen här. Helmer berättar att skivorna var till stor hjälp för att locka kunder till den egna rörelsen, begagnad hifi och att saknaden blev tydlig. Människor fortsatte att komma in och fråga efter skivorna, så Helmer höll halva dörren öppen för att etablera skivförsäljning i lokalen.

Dolores, Bomgatan 4 parallellt med Mölndalsvägen

Ungefär vid Almedahls hållplats utefter Mölndalsvägen startade 1975 en man med namnet Christer en seriebörs. Butiken låg inne på en gård väster om spårvägen, redan efter ett år utökades rörelsen, en kompanjon (september 1976) Lasse började sälja skivor i samma lokal. Lokalen var liten, öppen, fyrkantig, belägen i bottenvåningen i ett landshövdingehus. Dolores som den nya rörelsen kallade sig importerade nya punkplattor, serietidningar köptes/byttes och såldes över disk. I sortimentet fanns också, vissa typer av böcker, samlarkort och album . Till kontraktet på affärslokalen hörde också en lägenhet en trappa upp som användes till en annan verksamhet, ett tryckeri i miniformat. Trender i samhället gjorde musiken till ett bra komplement, punken som subkultur hade på kort tid fått en stark ställning. Lasse satsade tidigt på att ta hem punkplattor från England och var den första i Göteborg som hade koll på punken. I bagaget från det egna skivintresset var en del 60-tals grupper såsom , vidare så såldes en del Rock´n Roll och Rockabilly till en liten men trogen raggarkår.

Christer som även hade en fot i tryckeribranschen övergav snart seriebranschen sommaren 1978 för att starta ett tryckeri. Lasse övertog lokalen, seriesortimentet och flyttade in i lägenheten. Ytterliggare år fortsatte Dolores på Bomgatan men när huset renoverades hittade den nya värden ett hål i kontraktet och Lasse var tvungen att flytta. Nästa lokal låg nästan i hörnet. Engelbrektsgatan/ Södra Vägen mot Heden. Dolores fortsatte med samma koncept och Rolf kompis till Lasse sedan tidigare gick med i rörelsen. Rolf hade under en period redan hjälpt Lasse i den gamla butiken. Det här var 1980, en större butik i ett affärsläge gjorde att det var lättare att bredda verksamheten. Nytt var att Comics köptes via ett bolag som kom ut med en katalog, vidare skedde även import av seriemagasin. Under 6 år låg Dolores på Engelbrektsgatan Därefter etablerades en verksamhet på Drottninggatan 1986, 5 st kompanjoner skulle enas om inriktningen och under den här tiden så matchade verkligheten inte förväntningarna. 1989 splittrades verksamheten och Lasse valde att gå sin väg medan butiken på Drottninggatan fortsatte och något halvår senare hittades en stor butikslokal på Södra Allégatan 3 där en rejäl omstart gjordes.

Sortimentet på Södra Allégatan innehöll en större del av tryckta alster än pressade rariter. Skivdelen minskade till förmån för musik i tryckt form, serier, underground, beat och andra samlaralster. Nu sedan några årtillbaka är verksamheten osynlig.

Satisfaction (Husargatan)

1978 kom 2 st gubbar uppifrån landet och öppnade den första renodlade secondhandbörsen. Djungeltelegrafen funkade fint på den här tiden och det spreds sig snabbt att på Husargatan 1 hände det saker. Varumärket var snabbt in, snabbt ut, allt i bra skick, schyssta priser och framförallt att det kom in plattor hela tiden. Lokalen låg i ett hårt nedgånget hus och hyran var låg, en dåvarande kund berättar att det var hyggligt trångt ifall det var fler än 5 stycken i lokalen. Innehavarna Christer och Claes hittade ett bra koncept som gav hög omsättning, lämpliga priser, skaplig fyndfaktor allt detta tillsammans med en fingertopskänsla för vad kunderna ville ha gjorde att det kändes att de låg steget före de flesta i begagnade skivor handeln.